I torsdags var det premiär. Sopplunch för ca 100 personer på it-företaget Stratiteq.

Det låter väl som en peace of (pan)cake….tills det blir beställt ärtsoppa och pannkaka. Alltså det är inget fel på ärtsoppa och pannkaka, älskar det själv, men när jag plötsligt insåg mängden ärtor och pannkakor, då började det flimra lite extra framför mina ögonen.

Och när jag fick rådet av Nina, krögare i stan, att man bör servera två pannkakor per gäst….då blev det riktigt svajigt. Två pannkakor på 100 pers….är tvåhundra pannkakor. Hur tänkte jag? Nr 1 – ärtsoppa bör lagas dagen före så den får stå och gotta till sig ordentligt. Alltså måste jag laga den först och steka pannkakor samma dag.

Sagt och gjort. Jag tog mina tio kg ärtor och spatserade upp till köket på företaget och lade dem i blöt på tisdagen. Hade noggrant forskat i hur stor mängd ärtor per person man beräknar…1 dl fick jag som svar på de flesta ställen, så då blev det ca 10 kg ärtor.

Så här i efterhand inser jag att det hade räckt med 5 kg, som i uppblött tillstånd blir ca tio kg….nu hade jag 20 kg ärtor dagen då jag skulle göra soppan, men som tur var är det en väldigt billig råvara och det fanns dem som ville ta med sig de överblivna ärtorna hem och koka själva. Men det blev en lärdom i mängdberäkning för framtida ärtsoppetillställningar.

Däremot 10 kg grisbog, gick lätt åt så där hade jag beräknat rätt. Att vara kock och driva verksamhet är som sagt inte enbart att laga mat. Du måste kunna räkna också.

I alla fall….dagen innan ärtsoppelunchen, preppade jag och lagade soppa i flera timmar uppe på kontoret i deras fina kök. De hade just installerat fläkten samma dag, men inte haft möjlighet att kopplat in den, så min ärtsoppedoft spred sig som en löpeld genom de stora lokalernas alla skrymslen och vrår. Det var många som flockades runt köket och sniffade nyfiket på soppan under dagen.

Själva sopplunchdagen blev det däremot en riktigt tidig morgon. 05.30 gick jag upp. Tvåhundra pannkakor skulle stekas. Herregud….hur tänkte jag? Att steka tio pannkakor brukar vara ett smärre jobb, men jag fick hjälp av Pia, som numera går under namnet min ”pannkaksväninna”.

Beväpnade med vispar, stekpannor, ägg, mjölk, smör och ett minutiöst schemalagt pannkaksstekande på ca tre timmar, gick vi båda upp, på var sitt håll, och började steka pannkakor. Då kom jag på att jag glömt handla fem liter mjölk….Hur gick det till? Allt var ju fixat igår…men den mjölken som inhandlades hamnade på kontoret istället. Min sambo ryckte ut medan jag tog den mjölk som fanns i kylen och satte igång.

Efter tjugo pankisar ringde jag Pia och frågade hur långt hon hade kommit. ”jag har stekt fem”…FEM?! Men vi har ju bara två och en halv timme på oss!. ”Jag hade bara en panna”…Låna en av grannen! Sagt och gjort. Pia sprang till grannen och lånade en panna till och sedan blev det fart på stekandet.

Men när jag kommit till pankaka nr 25, fick spisen fnatt. Den lade av och började blinka hej villt. NEJ! Inte  nu! Panik! Jag har sjuttiofem pannkakor till att steka! Och bara två och en halv timme på mig. Jag bröt ihop…måste jag erkänna….tills jag kom på att vi kunde flytta över mig och all pannkakssmet till min sambos föräldrars kök ett par kvarter bort.

Sagt och gjort, efter en halvtimmes strul och bärande av färdiga pannkakor, smet och diverse stekverktyg, började jag steka resten av mina pannkakor. Jag förlorade en halvtimme och ca 30 pannkor på det, men till sist fick jag ihop det. Pia hade stekt som sjutton och var klar i tid. Etthundatre pannkakor fick hon ihop. Jag fick ihop 80, eftersom lite av smeten rann ut när vi flyttade över alltihopa till standbyköket.

Pia  hämtade mig och vi var på plats kl 11. Lagom till att värma på soppa och få ordning på pannkakor, grädde och rårörda lingon.

Och kl 12 serverades soppan till 75 hungriga gäster. Prick! Lugnt och städat. Allt på sin plats. Soppan i soppstationen och pannkakor i ungen. Och ingen av mina hungriga gäster hade en aning om pannkakskatastrofen som pågått ett par timma tidigare. (Om du var där….så vet du nu).

Men som sagt, sånt händer och då måste man lösa problemet. Det gjorde jag, tack vara hjälp från min fina sambo, min fina pannkaksväninna och mina fina ”svärföräldrarnas” stand by kök. Och när jag väl stod där och såg glada gäster äta min soppa och våra pannkakor, då var allt strul som bortblåst.

Men sa jag att en ny spis i mitt kök står högst på önskelistan just nu?

Här hittar du recept på ärtsoppan och pannkakan.

Hejhej

P

6 svar

  1. Stort tack för en fantastisk god lunch, hoppas få chans att njuta mer av din goda mat, kanske på Stratiteq om vi har tur. :)

    1. Tack tack! det var riktigt kul att laga mat i ert fina kök och jag kommer gärna tillbaka med nya soppäventyr:)

  2. Jag håller med Thomas. Allt du serverade Pernilla var RIKTIGT gott. Och jag var en av dem som strök runt i köket dagen innan och byggde upp förväntan. Som du lätt infriade. Du är riktigt duktig Pernilla, men det tror jag inte någon tvekade på. Du är VARMT välkommen till oss fler gånger. :))

Kommentarer är stängda.