Jag har aldrig varit en stor fan av det franska köket….På åttiotalet tyckte jag det var väldigt pretentiöst med gigantiska tallrikar, små obeskrivliga rätter och två korslagda legymer. Idag tänker jag annorlunda. Idag finns det ett före och efter Sveriges Mästerkock och jag har börjat inse hur stor del av den  moderna matlagning som härstammar ifrån det franska köket. (Hmm…var har jag varit? Låter ju helt kocko när jag skriver det nu…)

Jag och min sambo tog planet till Paris över helgen för att skaffa oss inspiration, äta och dricka gott och se alla sevärdheter en gång till. (Jag MÅSTE turista och se Eiffeltornet, Triumfbågen och Notre Dame, även om jag sett dem förut, men samtidigt vill jag uppleva något helt nytt).

Turist Javisst!

Den här gången valde vi att bo i Montmartre, en gata ifrån Molin Rouge, men jag gillar ju utmaningar, och det var en utmaning att varje kväll ”komma hem”  och slå sig fram genom en hord japaner, testosteronstinna grabbgäng, överförfriskade engelsmän och pilska par,  för att nå det lilla Hotel des Artes uppe i de pitoreska kvarteren,  en gata ifrån Amelies Café le deaux Molins.

Mat och vin stod högst på listan och efter research hemma i Sverige, bokade vi bord på L´Atelier med mästerkocken Joel Robuchon bakom mat och koncept. Fine Dining, men utan de vita dukarna. Här sitter man längs en bardisk och har full uppsyn mot kockarna i köket som sliter som små djur för att servera de tio rätterna på Menue ”Devoucerte” för 150 Euro.

Inte en sekunds lugn och ro

Dyrt? Ja. Gott? Fantastiskt! Middagen var en strid ström av små välkomponerade rätter, där råvarorna får vara precis vad de är och där tillbehören matchats med sådan fingertoppskänsla att man tänker att uttrycket less is more, aldrig passat så väl som nu.

Rökt lax med potatissoppa

Joel har en känsla för råvaror som få. Han ”smeker”  lax, ål, anklever, ägg och vaktel medhårs och med en sådan ödmjukhet. Han ackompanjerar dem med ”duttar” av rena olivoljor, en speciell rödpeppar, rabarber, kaviar, apelsin…smaksensationer som fick munnen att vattnas och oss att mjukna. Jag förvånades över att det inte var tunga, kryddiga, smaker, utan lätt, mjukt och så fint. En känsla av frihet, kreativitet och renhet…

Halstrad gåslever med rabarber och en härlig appellsinkräm

Huvudrätten var den minsta lilla fågel jag någonsin ätit. En vaktel. Men smaken! Söt, vild, mör. Min sambo festade på en klassisk Boeuf Bourguignonne, i ny kostym, med lardon och små pärllökar-. Och man förundras över att man blir så pass mätt som man blir. Rätterna är verkligen inte stora.

Vaktel med tryffelpotatismos

Vinet var väl anpassat efter rätterna och deras väldigt unga sommelier fick oss att gissa vid varje glas. Man undrar när han började dricka vin…? Vid tioårsåldern eller? Men vi är ju i Frankrike…

Nordiskt kök hade definitivt inspirerat Joel och jag tar med mig den lilla rätten med Rattpotatis, rökt ål, pepparotsgrädde och kaviar hem och ska använda i kommande middagar som en liten amuse- bouche. (Även om jag tänker byta ut ålen mot annan rökt fisk…).

Rökt ål med potatis och pepparrotskräm och kaviar

Vi avslutade vår tio-rätters med två efterrätter. Vid det laget var vi så mätta och belåtna och lite luddiga av vinet, att jag glömde fotografera en av rätterna. Men den här fastnade på plåten:

Karamellgalss och en äppeltart

Upplevelsen hos Joel Robuchon var fantastisk och kan rekommenderas varmt. Det är dyrt, men då och då MÅSTE man ju kosta på sig en ordentlig upplevelse för både öga och gom och om man som jag, inte spenderar stålar på kläder och smink och annat ”tjafs”….så lägger jag hellre pengarna på en kulinarisk upplevelse som jag aldrig glömmer.

Nästa gång: En Entrecôte och inget annat än en Entrecôte!

A bien-tôt!

Pernilla

Foto: Pernilla och J.A

5 svar

  1. Mmmmm! :)
    Det ser helt magiskt ut… och det låter som om det var det också. Kan absolut tänka mig att åka dit – på studs.
    Av alla olika delar så fastnade jag nog ändå mest för rabarbern. den ser så där söt och mjuk ut men ändå med lite stuns i sig. Rätt? :)

    Ser fram emot att läsa nästa avsnitt!

    1. Hej Gunnar,
      Rabarbern var ett oväntat inslag. Den var sötsyrlig och hade ganska mycket tuggmotstånd, men kombinationen var kanon. Särskillt med den lilla apelsinkrämen. Tyckte dock att Foi Gras-biten var en aning för stor…

      Mer nästa gång som sagt:)

  2. Många av recepten i Charles-Emil Hagdahls bok Kok-konsten, som kom i slutet av 1800-talet, har en fransk touch. Han inspirerades i sin tur av flera av de stora kockarna i Frankrike förutom att hans bok bygger på recept som skickades till honom då han förargat en dam och sagt att kvinnor inte hade koll på sina recept.

    1. Hej!
      Jag minns att jag läste om just den här boken…och det var kanske på din blogg eller i ett twitterinlägg?
      Låter som en rolig bok:) Något tips på en riktigt bra fransk kokbok där man verkligen får lära sig den franska kokkonsten?
      Hälsar
      P

Kommentarer är stängda.