Jag har just anlänt till Stockholm och haft en underhållande resa med Mästerkockens svärmorsdröm – Maximilian. Eller Lill-Ernst som han också kallas. Han är från Lund och jag från Malmö, så vi håller Skånes fana högt. Tillsammans med Andreas Wennborg.

Max, LillErnst, Svärmorsdrömmen, Mille – kärt barn har många namn.

Vi samlas på Clarion Sign hotell i Stockholm och filmandet börjar direkt. Vi går fram och tillbaka med bagage, checkar in och gör oss hemmastadda i våra rum. Det är väldigt grönt, modernt och lyxigt. Måste dock byta till badkar om jag ska stanna länge. Och det tänker jag ju göra….

Home sweet home

Vi beger oss till Mäster Kock-studion i Nacka och får för första gången se köket. Det är oerhört snyggt. Vi får dock varningar om att golvet är ledande och att vi kan få oss små ”kyssar” om vi rör vid diskbänkarna. Detta ska de åtgärda under dagen.  Ja, det får vi hoppas, annars blir väl  både vi och allting vi gör very well done.

”Vi har det bra, vi här bak i bilen å vill ej va mé om nån…kock!”
Jag, Linda Tjällberg och Åke Lithén på väg till köket

Vi får en lektion i ugnen….som är lika avancerad som ett rymdskepp och jag blir något nervös när både Björn och Jennie tjuter av glädje över ångfunktionen…Ångfunktion? Hur använder man den? Och…har de så avancerade ugnar hemma?

Har Jennie Benjaminsson en ÅNGUGN ?! Linda Tjällberg ser ut som hon vet svaret på den frågan.

Vi får inspektera skafferiet och det är ganska lamt vid närmare titt, men inser snart att det inte är fyllt till bredden än. Svårt att fatta att man ska springa här och låtsasshoppa och laga under paniska former framför Mannerström, Morberg och Aujalay.

När jag kommer tillbaka till hotellet är jag dödstrött. Byter upp mig till ett rum med badkar, tar ett glas vin och skypar med min sambo. I morgon ska jag göra min vinjett. De ville att jag skulle ”flippa” pannkakan. Det ville inte jag. Så det blev en brylétorch. Så mycket mer jag!

FINALDAG 1

Noll grader i luften. Klarblå himmel. Skinande sol. Trettio grader i poolen. Detta är rena lyxen! Tog en sväng till hotellets top floor spa och gav mig själv en timmes relax i poolen och bastun efter en fantastisk hotellfrukost som hade ALLT på buffén. Pratade med några av mästerkockarna vid frukostbordet.  Det är lätt att bli vänner här, samtidigt som vi alla är motståndare och medtävlare. Men än så länge är vi alla en enda stor familj…

Ingrid Persson, Linda Tjällberg, Adam Frimodig, Åke Lithén, Maximilian Moëll och Jessica Frej äter lång frukost på Sign.

Halv två kommer bilen och hämtar oss för att köra till Mäster Kock-studion och filmning av vinjetten. Känns som på modelltiden när jag poserade med en brylébrännare i handen för en reklambild, men nu är det min matlagning det handlar om. Förbannat MYCKET allvarligare! Känner mig lite som en hemlig agent med pistol, välsminkade ögon och förkläde.  I morgon börjar allvaret och vi tävlar för första gången. Det pirrar i hela kroppen!

På väg till tävling! Björn Spak – aldrig spak.

Tävling 1 – Italien-tema

Nu börjar det. Vi ställer upp oss vid våra köksstationer och får veta att vi ska laga en rätt med italienskt tema. Vi har en timme på oss och endast två minuter i skafferiet. Vi får en stund på oss att fundera över vad vi ska göra och jag får…. Ravioli i huvudet. Jaa! Svampravioli med buljong! Den hade jag övat på hemma och t o m tonårs-Kalle gillar den. Egen pasta. Det borde impa på juryn.

Två min i skafferiet är inte mycket, men eftersom jag har receptet i huvudet är det lätt att hitta det jag ska ha…MEN det finns inget durumvete. Bara vetemjöl. Shit! Varför finns inget durumvetemjöl?!Ha r inte gjort pasta med enbart vetemjöl innan. Det kan ju bli mjöligt, torrt….äsch lite får man våga. Hellre det än färdig spagetti. Det är för enkelt.

Hittar det jag ska ha snabbt i skafferiet och när juryn trycker på startknappen är jag taggad till tusen. Jag blandar pastadeg i skål. Den blir ok och får vila under en annan skål. Men ska den hinna fixa till sig under endast en halv timme? Sen steker jag svamp/lök/persiljeblandningen och börjar koka buljong.

Plötsligt är min ena platta för pasta vattnet avstängd! Va tusan?! Sabbar min kockgranne Ingrid för  mig och stänger av? Men hon blir förtvivlad och försäkrar mig att hon inte gör det och jag får låna en av hennes varma plattor.

Ingrid Persson – inte så oskyldig som hon ser ut;) Eller?

När jag börjar knåda degen, är den…torr som fnöske!  Markus tittar förbi med kommentaren ”Hur mycket mjöl har du här då? Ett halvt kilo eller…?” Paniken sätter in. Den går inte igenom maskinen som den ska och jag kämpar med den JÄVLA pastamaskinen som är fastskruvad på diskhon (!). Jag tappar veven och tvingar mig ner på golvet för att leta vev under diskmaskinen. Herregud! Det här händer inte. Vad fan är klockan?! Femton min kvar!

Får till sist ihop fyra ravioli och tycker själv att de är al dente,  men för tjocka. Buljongen blir god och svampen är rå. Avsiktligt. Men Morberg kommenterar syrligt ”Jaha, råa champinjoner igen…”. Han minns Gävle med mina rå-soggiga champinjoner….Aj,aj då.

När jag ska gå fram med min ravioli slår hjärtat som Tors hammare i bröstet. Och jag blir hyvlad som en parmesanost. Jag själv är roligare än min Ravioli enligt Per. Den är för tjock, den är tråkig och ser inte god ut, men den smakar gott…det tycker allihopa.

Jag är så missnöjd, men håller masken. De är ganska hårda mot alla…utom Louise och Ingrid och Björn. Louises risotto är perfekt tycker alla. Sist kommer Åke, Laleh och Leif. De hamnar i första  elimineringstävling. Usch!

Louise Johansson – Paolo Robertos drömdejt!

ITALIENTEMA – ELIMINERINGSTÄVLING

Lång dag i studion. Vi som inte ska tävla är där för att titta på. Vi får stå på balkongen och det känns skönt att vara där och se detta från ovan. Laleh, Åke och Leif slåss om att stanna kvar i tävlingen, som går ut på att göra en perfekt Tiramisu.De har 30 min på sig. Åke är lugn, metodisk och cool. Laleh stressar som en galning. Hon gråter före, under och efter tävlingen och är ett knippe nerver som är på helspänn. Leif har ingen aning om vad han ska göra, men gör det ändå.

En koncentrerad Laleh

Efter 30 min är de klara. Åkes är perfekt. Lalehs är ojämn och geggig och Leifs är dränkt i sprit. Vi döper hans Tiramisu till Tiramisup. och den smakar ju grogg, precis som Markus sa. När juryn återkommer efter lunch är det eliminering. Åke vinner en solklar seger och får tävla vidare. Han gråter. Laleh gråter innan hon vet svaret, men ännu mer när hon går vidare efter en utdragen, svårtolkad kommentar av Per. Leif åker ut och får gå fram till Mannerström och lämna sitt förkläde. Tråkigt. Han är en riktigt rolig typ! hej då Leif.

100 % Nöjd…ändå!

Då slår det mig….nästa gång kan det vara jag….

Kramkram
Pernilla

P.S Om jag kan göra pasta…...titta här.

6 svar

  1. Härligt skrivet – som vanligt!
    Schysst intro. Ett helt gäng med snyggingar, ju! :)

    Känns tryggt att ni håller ”hemmaflaggan” högt.

    1. Tack Gunnar! Visst är vi tjusiga:) I alla fall de första sekunderna av programmet. sen är det ju bara blod svett och tårar.

  2. Hej!
    Mmmm, vilken härlig läsning.
    Nu bubblar alla minnen upp igen, synd att de inte tog med min ”football receiver” räddning av Per’s tokkast av hushållsrullen.
    Tack att du finns (och håller pennan vass)
    kram
    -Åke

  3. Tack Åke! Ja, det var synd. Den lyran gick inte av för hackor. de klipper lite hej vilt här ibland:) Men kul att du fortfarande hänger med…;) Stro kram P

  4. Finaste duktiga Pernilla,gud vilken härlig läsning,och kul med lite bilder:)Du fotade ju som en liten galning,så man förstår ju att det finns mycket roligt material hos dej,ha det så gott….Kramar Linda

    1. Tack kära du! Ja…det finns bilder på både det ena och det andra från vår spännande resa:) Vi ses snart igen! kramar på dig!

Kommentarer är stängda.