Scenariot är oslagbart och nästa overkligt. Den lilla stugan vid sjön. Frodig grönska överallt, knott och mygg vid bryggan, nypotatis från köksträdgården. Och regn. Svensk midsommar som den ska vara.

Jag och min sambo firar midsommar med syrran och hennes Peter, min Kalle och hans Linnéa, kompis Micke och en massa god mat och dryck. Jag har vit klänning för första gången på hundra år och valde mellan ”studentklänning” och ”lucianattlinne”. Studentklänningen vann i år och är det midsommar så är det. Tyvärr blev det ingen krans eftersom blommorna lös med sin frånvaro.

Att det regnar, gör inget. Vi har bestämt oss för att inte bry oss om det, och eftersom vi kan sitta i orangeriet/växthuset, bli känslan av att sitta ute väldigt närvarande.
Jag och syrran drar på oss mina förkläden och stökar i köket, som de mattokar vi är och lugnar grabbarna när de får dåligt samvete att de pratar fotboll och teknik istället för att hjälpa till i köket. Vi försäkarar dem om att det är lugnt, eftersom de får diska alltihopa, när vi dricker skumpa och äter jordgubbar sen.

Syrran har bakat en fantastisk västerbottenspaj, och min Bantevikssill och gransill är inlagda och klara.

Jens och Micke skördar årets första potatis!

Inget skal bara att skölja och koka upp. Tror det var Maris Peer. Mumsgott!

Micke har med sig en gigantisk kallrökt lax och till de förälskade tonåringarna blir det fortfarande köttbullar och prinskorvar eftersom de ännu inte hamnat i sillträsket.

Vi njuter länge av maten på den nya jordgubbsduken och plötsligt…där borta i horisonten…kommer solen. Sakta men säkert drar den sig mot oss, och alla gäster fiskar upp sina I phones för att kolla väderapparna åt höger och vänster. Min I phone är trasig, så jag får lita på de andra…men ärligt talat är det ju bara att titta ut genom fönstret, hävdar jag. Medan syrran hävdar att det är bra att veta att Eslöv har sol ca 45 min före oss…

Vi har precis ätit klar, sjungit lite nubbevisor till Kalles stora förtret (han har abolut gehör) när solen bryter igenom. I rena reklamfilmsandan, flyttar vi ut bordet på altandäcket.

I tre timmar sitter vi utomhus och njuter av solen, äter jordgubstårta…

…och kollar in Peter som försöker fånga fisk…

…och älvorna som dansar på vattnet. Det är magiskt och jag vet inte varför jag får för mig att jag befinner mig i…Aspen-Colorado…det här är så långt ifrån en skidresort man kan komma…antinger är det snapsen, eller så är det kylan som lurar bakom strålarna.

Efter ett tag blir vi dock anfallna av gigantiska knottsvärmar och drar oss in i stugan igen.

Men vi fick lite midsommar i solen och när vi diskar upp efter dagen, kl 04.00, är solen på väg upp över sjön och det är en sådan där magisk natt som bara infaller en gång om året – på midsommarafton.

Hejhej
Pernilla

Ett svar

Kommentarer är stängda.