Lycka! En härlig känsla. Att känna att man åstadkommit något bra och lyckats med det man bestämt sig för.

I går gjorde jag mitt första uppdrag för min verksamhet ”Mästerkock i ditt eget kök – catering&event”. (Kontakt här)  Jag fick uppdraget av paret Almgren som ville bjuda sina bästa och äldsta vänner på en god, vårlig och lite annorlunda middag.

Gästerna är riktiga matkonnässörer, så det var en ordentlig utmaning för mig att ”brassa käk” till det här gänget. De har ätit på de finaste restaurangerna och är väl bekanta med fantastiska råvaror, så pressen var ganska stor kan man säga….

När jag lyckats radera pilgrimmsmusslor, oxfilè och hummer ur mitt sinne, bestämde jag mig för att servera ”mitt kök”, men anpassat efter gästerna. Det är det viktigaste om du vill vara en bra kock, tycker jag. Laga för dina gäster, men bjud av dig själv. Jag ville göra något fint, fräscht, enkelt och lite rustikt där smakerna får spela första fiolen. Och så ville jag impa lite.

Och hur impar man bäst på ett gäng väl bevandrade matälskare….Baka ett surdegsbröd! Det var andra gången i mitt liv som jag bakade ett surdegsbröd och jag hade ingen aning om, ifall det skulle fungera, men jag började halv sju på morgonen med degen och var klar lagom till servering vid sjusnåret. Men det var värt det. Tänk att ett hembakat bröd med smör kan göra en sån succée. Jag förstår Mattias Dahlgrens första matminne, med det nybakade brödet och det smältande smöret…det är alltid en hit!

Jag fick fria händer att skapa en vårlig middag och kyckling blev mitt val till huvudrätten. Men det är en utmaning att tillfredställa tre nätta damer och tre matglada herrar med en och samma huvudrätt, så jag bestämde mig för min Pot au Feau på kyckling och chorizo för att tillfredställa dem allihop.  Dessutom är det tonvis med smak i den här grytan.

Lätt, grönt och kött. Receptet hittar du längst ner på den här bloggen)

Till middagen fick Fru Almgren fajta sig till tre flaskor Beaujolais, Château des Jaques som tillfälligt finns(fanns) i sortimentet. Herr Almgren öppnade också en flaska Bourgogne från 1983, som gästerna fick avnjuta till middagen. Även kocken fick sig ett smakprov. Det var riktigt gott  men det blev en svindlande tanke när jag insåg att vinet fylldes på flaskan när jag just gått ur gymnasiet…

Förrätten blev min  inspirationsrätt från mitt besök hos Joel Robuchon i Paris. (Recept här )En Amadinskiva med makrill, pepparrotskräm, löjrom och dillolja. Damerna blev verkligen förtjusta i den lilla förrätten, men jag anade en försiktig oro hos de matglada herrarna….”ojdå…vilken liten förrätt…” kunde jag nästa höra dem tänka. Men jag visste att de skulle gå igång på den mustiga grytan, och jag hade beräknat två omgångar till de som var riktigt hungriga.

Till efterrätten blev det en champagne mousse/maräng med bränt socker och färska hallon (recept kommer på den). En mousse med italiensk maräng i smeten som blir lite ”marängigare” än ”moussig”. Det är en vacker avslutning, som är enkel men ser exklusiv ut. Bara att servera den ur formen som ett litet torn på tallriken, blir en effekt och mina brända sockerflarn fick beröm och satte igång fantasin hos matgästerna. De liknades vid ”en fullriggare” och andra spännande saker.

Minns ett program med min favorit Heston Blumenthal om hur han sätter igång barnasinnet hos sina gäster med just efterrätten. Det ligger något i det. Fantasi och barnasinne och minnen från barndomen. Då är du hemma! (Tyvärr glömde jag fotografera den färdiga rätten….det var mycket att tänka på….)

Det blev en lång arbetsdag. Som sagt, så satte jag degen vid halv sju på morgonen, och sedan preppade jag hemma i mitt kök fram till klockan tre. Champagnemoussemarängen, dillolja, pepparrotskräm, surdegsbröd, friterade sötpotatischips, surdegsbrödet igen…det tar sin lilla tid.

Sen äntligen på med kockrocken. Det är första gången jag använder den sedan vi drev Melanders Fisk i Mästerkocken och jag tänkte på Mannerströms uppmaning att bära den med vördnad i köket. Det kändes väldigt bra och jag var stolt när jag hälsade på gästerna, klädd i kockrock. De hade alla följt Mästerkocken på TV, så jag fick berätta roliga anekdoter från inspelningen och som vanligt svara på frågan ”Per Morberg– hur ÄR han egentligen?”.  Den svarar jag bara på personligen….

Sedan blev det matlagning för fulla muggar fram tills halv tio på kvällen. Jag fick äntligen inviga min födelsedagspresent och Christina (Fru Almgren) hade en likadan. Det var verkligen en härlig, rustik känsla att röra i dessa grytor och laga redig, fransk husmanskost.

Lite nervöst var det i början, men jag var väl förberedd och nu förstår jag vad Markus Aujalay menade när vi hörde sorlet och skratten från glada gäster när vi drev restaurangen i Mästerkocken – ”Det DÄR är världens härligast ljud!”.

Och så var det verkligen. Skratt, glädje, ”poppande” vinkorkar, slamrade bestick, länsade tallrikar, nöjda gäster som äter din mat och  ”gick hem med ett leende på läpparna” som en av herrarna sa i stitt tacktal till värdparet och till mig. Fantastisk känsla.

När jag kom hem, kände jag ren lycka. Jag var trött, hade ont i fötterna och lite i ryggen men…lycklig. Jag har nog inte sovit så gott på länge som i natt. Jag ser fram emot nästa gång!
Hejhej
Pernilla

7 svar

  1. Trevligt att få göra det man brinner för…..lika trevligt för oss läsare av din blogg att få både läsa titta på bilder och få vara med i hela processen.
    Du skriver så fint så man nästan känner doften av matoset.
    Lycka till i fortsättningen!

    1. Tack Barbro! Ja, det är fantastiskt att ÄNTLIGEN få göra det jag brinner för som ett yrke. Och jättekul att du tycker det är roligt att hänga med.
      Ha det gott,
      Pernilla

    1. Alltså…han är bara bäst! Det pratades mycket om honom när jag var med i Mästerkocken, mest bland grabbarna, och jag tyckte det lät väldigt pretentiöst. Men när jag sett Hestons Feast…han är bara för kul! Vilken passionerad matlagare. En förebild, bara genom sitt sätt att engagera sig, fantisera och vara kreativ!

  2. Hej Pernilla! Lycka till med framtiden. Jag ska tänka på dig när vi ska ha fest, och anlita dig. Jag har ju sett att du är mycket duktig,du kommer att gå långt.

    Kram/Barbro

Kommentarer är stängda.