Morgonmöte i mästerkockssviten på tionde våningen och nya utmaningar i Sveriges Mästerkock. Det riktigt pirrar i magen inför varje utmaning och det är så fantastiskt roligt och spännande att inte veta vad vi ska vara med om. Känns lite som julafton när man var liten och man fick ett stort, hårt paket som man visste på nåt sätt, var det där man önskat sig.

Utanför mästerkockssviten ligger en lapp med mitt namn, ett rött förkläde, varma stövlar och jag inser att det är dags fören ny lagtävling. Men den här gången är lagen redan uppdelade  och vi har inget att säga till om.Jag hamnar i lag rött tillsammans med Jennie, Jessica, Åke och Adam. Det känns riktigt bra. Tror att vi kan få ett bra lag och där det inte är alltför starka viljor som spretar åt alla håll. Känns homogent.

Lagkamrater i fält Jessica Frej, Jennie Benjaminsson och Adam Frimodig

Med spänning väntar vi på besked och får en lapp som hintar om vad vi ska ut på för äventyr. Efter ett tag står det klart att vi ska ut i naturen och att vi ska klä oss varmt, men vi vet fortfarande inte vart vi ska. Det spekuleras om utomhusdagis, armén, flottan, Per Morbergs jaktkompisar….Vi stuvas in i en buss och åker iväg mot ovissa mål, som slutar  på en militärbas i Enköping!

Första köttansvarig – Åke Lithén

Jag ska in i armén för första gången i mitt liv och få mig en smak av lumpen, kan man säga. Utmaningen är att laga mat för 50 soldater! Gud så kul! Jag gillar verkligen det här. Kastas ut i naturen och laga mat. Finns en stark nomadådra i mig och att klara sig på det som finns och göra något bra av det. Nu jäklar ska här lagas!

Vi får instruktioner och samma ingredienser att välja mellan och det blir lite oeniga viljor om vad vi ska laga. Jennie pratar couscous, men jag står på mig att vi ska laga grönsaksnudlar med ett val av marinerat kött och kyckling och hävdar att 18-årinar är mer inne på nudlar än couscous och dessutom rent kött än något ihopgojjat. (i alla fall mina tonårskillar…).

Vem tar befälet?

Vi enas om nudlarna till sist  och det blir grönsaks-och nudel-wok med tre olika tillbehör. Jag gillar tanken på att våra soldater själva får välja vad de vill ha till sina grönsaksnudlar. Och det finns säkert ”vegosar” bland dem som inte vill ha kött alls…Vad blåa laget ska laga, har vi ingen aning om, utan vi är fullt koncentrerade på vår uppgift.

Vi får en timme att laga till 50 soldater, i en stor panna, i bitande kyla. Kan det bli roligare?!  Adam och Åke tar på sig köttet och marinaderna. Jennie grönsakshackar, jag och Jessica kör nudlarna och allt runt omkring.

Jag kokar nudlarna i bläck i pannan  men det är svårt att få dem mjuka och jag vill inte bryta av dem i småbitar och riskera att de blir en kladdig sörja av alltihop.  Behöver mer kokplatta och tar reda på om vi får använda den öppna elden också. Det får vi, och jag fortsätter koka nudlarna där.

Kapten Mannerström med soldat Frimodig.

Kapten Mannerström berömmer oss för val av rätt och vårt arbete, men plötsligt börjar det gå åt helvete. Sergant Morberg kommer förbi när Åke börjar steka kött. Det blir mycket marinad i pannan, som inte är tillräckligt varm och stekningen avstannar. Sen kommer Jennie och häller på grönsaker medan Adam steker (kokar) kyckling och vårt lag är på väg mot en katastrof! Upp med allt ur pannan igen och börja om. Måste få upp värmen på den förbannade pannan! Vi skruvar och trixar och torkar ur pannan och lyckas och till slut får till det.

Kött och grönsaksansvarige i Lag Rött

När det är fart på pannorna och nudlarna ska blandas hävdar Jennie att de inte är färdiga, medan jag hävdar att de ska vara al dente och inte överkokta. Hon fortsätter om hur ”crunchy” dom är  men jag står för mina al dente-nudlar. Starka viljor trots allt, men Jennie kryddar upp woken kanon, nudlarna har fin konsistens och allt blir frid och fröjd i fältköket.

Exakt en timme efter vi börjat serverar vi 50 soldater under glada tillrop, flirtiga samtal och har en allmänt trevlig stämning hos oss. Dty är viktigt att vara trevlig mot sina gäster, även om vi är mitt ute i skogen.

Det blå laget känns ganska blekblå….Hur det gå?  Resultatet får vi i morgon. Känner mig segerviss och festar till med övriga Mästerkockar, två Irish och en härlig bastu på hotellet för att tina frusna tår.

Segerviss nudelkokerska

Sköljda räkor, nerver och omelett

Dagen efter möter vi juryn i Mästerkocksköket. Vem ska ta hem vinsten och vem måste direkt tävla om eliminering? När vi sitter och väntar, kommer makeuptjejen in och försäger sigr: ”Vilka fyra är det som ska tävla?”. Fyra? Hm…..vi var fem i röda laget….Alltså ska de blåa laget tävla….de blåa blir vansinnigt förbannade . Kan det vara så? Vi spekulerar men ingen vet.

När vi står inför juryn är jag riktigt förbannat nervös. Jag vill vinna denna tävling så jag kan koppla av och slippa stresstävlingen.

De tre muskitörerna ser på oss med allvar i blicken. Sedan resultatet…21 röster på det blå laget. 29 röster på det röda! YIPPPPIIIIEEEE! Jag hoppar upp i luften och tjuter till av glädje. Äkta glädje alltså! Lika glad som jag är….lika arga, besvikna är det blå laget, som nu står inför stresstest. Ruggigt…

Fixar Johanna Orring den franska omeletten eller blir det pannkaka?

Det blir en fransk omelett med räkfyllning. Den ska vara helt utan färg och fantastiskt fin. Mannerström har lagat den och Johanna, Louise, Björn och Andreas smakar, tittar och studerar. Sedan har de 35 min att laga en exakt lika dan. Louise är proffs….och får till den hur fint som helst. Johanna gör pannkaka, Andreas gör ännu mer pannkaka och Björn tappar nerverna fullständigt. Andreas sköljer räkorna i vatten! Ett kardinalfel! Och Björn bränner mjölochsmör två gånger och vispar med stekspade(!). Vi på balkongen lider med honom och undrar vad han sysslar med?! Nerverna är på utsidan.

Blev Björn Spak, spak av den franska omeletten?

När de väl är klara, går Louise och Johanna vidare. Det står det mellan Andreas och Björn. Båda är i upplösningstillstånd och Björn gråter en skvätt när han till slut går vidare och Andreas åker ut. Tråkigt för de Skånska färgerna…

Andreas ”Mullvaden” Wennborg saknad i mästerkocksstrid

Jag som trodde han var en under cover Mullvad som skulle kolla upp oss och rapportera om allt vi gör…så var det alltså inte. Bara min fantasi. Jag kommer sakna dig väldigt mycket Andreas! Mullvad or no Mullvad! Nu får jag försvara Skåne själv!

Här hittar du övriga inlägg och bakom kulisserna från Sveriges Mästerkock.

Och vill du veta vad som händer fram till nästa avsnitt kan du gå in på min Facebook sida ”Mästerkock i mitt eget kök” .  Här får du mer info och smaskiga detaljer om mitt matglada liv. Gå gärna in och ”gilla” och sprid vidare till dina mattokiga vänner och bekanta!

Vi ses och hörs!
Kram

Pernilla

Ett svar

Kommentarer är stängda.