Your browser (Internet Explorer 7 or lower) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.

X

Navigate / search

Sveriges Mästerkock – Varför psykar Morberg mig?!

Print Friendly

Semifinal i Gävle i Sveriges Mästerkock! Nerverna syns säkert utanpå.  Nu gäller det! Vi är trettio matnördar kvar som ska slåss om fjorton finalplatser i Stockholm och jag tänker ge mig fan på att fixa det!

När vi kommer in i ”gasklockan” tornar trettio köksbänkar upp sig. Varje bänk har en kökshandduk som täcker ett antal råvaror. Jag försöker med inbillad röntgensyn föreställa mig vad de olika små ”kullarna” under handduken är, men det är helt omöjligt. Den där si-fi-känslan i Gasklockan var trots allt bara en känsla.

 

Foto: Andreas Wennborg

Markus tar befälet och vi står alla i givakt. Det är en oerhört spänning i rummet. Men det är också kanske den viktigaste maträtten i mitt liv. Början på en dröm. En restaurang, en kokbok, en cateringfirma, ett matprogram….ett litet matimperium helt enkelt.

”Ni har sextio minuter på er…varsågoda och lyft på handduken!”. Swich! Bort med handduken. Rena Houdinikänslan. Nu ska vi se vad jag ska trolla fram.

Mina ögon scannar skärbrädan. Kycklingfilé, jordärtskockor, tomater, dragon….hmm…..ok….Jag väntar. ”Råvaror….tala till mig!”. Jag väntar. Inget svar. TALA TILL MIG! Då kommer det: Örtfyllt kycklingbröst med jordärtskockspuré och dragonsås!

Jag rusar till kastrullhörnan och slåss med de andra foodiesarna om kastruller, fat och skålar. Sen är det bara att sätta i gång. (Detta är dt mest absurda sätt jag lagat mat på …ever!) Det går bra. Jag är fokuserad. Jag tänker inte på killen bredvid mig som gör…ja vad gör han?…Nej! Fokus!

Fortsätter med min kyckling. Det är ett himla sjå att flytta runt på den lilla ytan och planera när och hur och var du ska koka, skära, steka. Helt omöjligt egentligen, men det går. Golvet blir avlastningsplats. Mannerström sitter precis till vänster om mig och det känns. Hans kritiska ögon är på mig hela tiden, tycker jag. Så jag skärper mig ännu ett snäpp och försöker se cool och “kockig” ut.

Jag ”stuffar” kycklingen med smör och örter. Kokar sås. Skär champinjoner, ansar fänkålen. Plötsligt är det inte mycket tid kvar. Har planerat in att börja steka kycklingen när det är ca tjugo minuter kvar. Och sen snabbt steka svampen och fänkålen. Fem minuter kvar. Upplägg. Tar fänkålen ur pannan och TAPPAR den på golvet! Helvete! Kameran är mitt i nyllet på mig så det går ju inte att lägga tillbaka den på tallriken. Steker det sista av fänkålen, som blir råstekt. Då börjar såsen koka och jag drar snabbt av den från plattan. Kaos! Såg Mannerström det? Blev den bränd? Hinner inte smaka.

Sen får jag vänta. Jag är sist i gänget och maträtten börjar slokna. När det är dags att få kritik, traskar alla fram en och en. Det blir ris och ros , men Morberg börjar kritisera puréerna efter ca tjugo puréer och jag har…puré. Fan också! Skulle gjort nåt annat. Men vad? Till sist är det jag. Jag går rak i ryggen fram till juryn.

Mannerström ser på min fänkål och sen på mig. Den ser för tråkig ut, och den är rå. Och champinjonerna är soggiga. Hur smakar dom? Hann aldrig provsmaka. Och är kycklingen genomstekt?

Jag förklarar att fänkålen hoppade ur pannan och att jag inte ville lägga tillbaka den på tallriken. ”Den är ju rå” säger han…och smakar på såsen. “Känner jag inte en bränd ton…..”. “Näe!” svarar jag. “Nähä…” svarar han och fortsätter äta. Vet inte varifrån den kaxigheten kom! Men såsen är inte bränd och han äter och tycker att kyklingen smakar- kyckling. Markus är snällare. Han tycker det är bättre med för rå än för överkokt fänkål….Morberg säger – ingenting. Han smakar. Tittar på mig. Och går bara därifrån. Jag är helpsykad. Ridå!  Där satt den. Det var kul så länge det varade. Morberg är precis så läskig som man tror.

Sen får vi vänta, vänta och vänta. När det blir min tur att få min dom, får jag gå med Ann. Vi går hand i hand in i gasklockan fram till juryn, som sitter på tre pallar i ruskigt spännande förhörsbelysning. Det är oerhört högtidligt, läskigt och känslan av avrättning infinner sig.

Ann håller mig hårt i handen. Jag stirrar bara på juryn. Morberg börjar prata. Han är snällare nu, mjuk i blicken, men han hade spottat ut stackar Annes soppa…kan det betyda…nej…jag hade rå fänkål och soggiga champinjoner. Men kycklingen smakade ju – kyckling.

Till sist: Anna – du går inte vidare. Pernilla – du går vidare. Va tänker jag? Anne kramar mig. Du gick vidare! VA?! Då brister det. Tårarna kommer.- Fyra dagar i Gävle med en enorm press, stress och prestationsångest är över. Jag gick VIDARE till finalen i Stockholm! Fan vad Morberg är kanon!!!

Följ Mästerkock i mitt eget kök på Facebook.

Stor kram

Pernilla

Pernilla Elmquist

Comments

Anette
Reply

Hur funkar det egentligen med de som får sin mat provsmakad sist när det är så många med? Hinner inte maten bli kall?

pernillaelmquist
Reply

Jo. Maten hinner kallna, men det är medtaget i beräkningen när juryn smakar. de kan ju sin sak :) hälsar P

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.